HEMLAND: Nederländerna
BAKGRUND
Vid slutet av 1800- och i början av 1900-talet förekom
schapendoes över hela Holland, där det fanns beten och fårahjordar. Herdarna
värdesatte rasen för dess outtröttliga lust att arbeta och för dess
lättlärdhet.
Schapendoes tillhör den vittomfattande grupp av långhåriga vallhundar med
kraftigt bepälsade huvuden. Rasen är besläktad med bearded collie, puli, owzarek
nizinny, old english sheepdog, briard och bergamasco i de varianter som
förekommer i Hessen, Odenwald och Niederrhein.
Under 2:a världskriget höll rasen på att dö ut men en kynolog vid namn P.M.C. Toepel tog sig an rasen och lyckades rädda den till eftervärlden. Den holländska rasklubben bildades 1947 och 1952 erkändes rasen på dispens av Nederländska Kennelklubben. 1954 skrevs standarden och registreringen började. FCI godkände rasen 1971.
Schapendoes är en vallhund som användes, och än idag i viss mån, används, för att valla fårhjordar. Eftersom fårbete huvudsakligen förekommer i lugna, avskilda områden av landet är det nödvändigt att rasen har stor uthållighet, rörlighet och snabbhet. Anlaget att hoppa är viktigt liksom stor lättlärdhet och förmåga att arbeta självständigt. Rasen måste vara en typisk vallhund till temperament, kroppskonstitution och själ.
HELHETSINTRYCK
Schapendoes skall vara en lätt byggd hund, långpälsad och med en mankhöjd på
40-50 cm. Rörelserna skall vara energibesparande och fjädrande. Rasen besitter
en uppseende förmåga att hoppa.
KARAKTÄR
Rasen skall vara glad, livlig, vänlig och aktiv.
Läs mer om Schapendoes på: www.schapendoesklubben.se
